Kretsloppet gav ett tråkigt besked

Att jag skulle göra några stora löpframsteg på Kretsloppet i Borås i går var helt klart uteslutet! Min återkommande karaktäristiska hjärnskakningshuvudvärk försökte jag hålla undan med värktabletter och mina ben hade fått vila i fjorton dagar, så nog skulle jag väl kunna vara med ändå? Mest för mitt eget välbefinnande men också för att få springa tillsammans med en massa andra likasinnade. Men detta som skulle bli både spännande, roligt och inspirerande gav en bitter eftersmak...

Startskottet gick och första kilometern var väldigt behaglig och avverkades på exakt 5 minuter. Men sen började jag känna av att mitt vänstra knä började att smärta. Alltefter kilometer efter kilometer passerade gjorde mitt knä mer och mer ont. Konditionen var ganska okej men det tog på min energi att springa och ha ont. Kilometertiderna blev allt sämre och en negativ känsla la sig över mig. Men med min envishet tog jag mig ändå joggande igenom de tio kilometerna, och kunde tom lägga i en högre växel de sista 500 meterna i Borås centrum - allt för att komma under 55 minuter. Stämningen utmed banan var suverän och publiken gjorde vad de kunde för att lyfta oss löpare. Trots detta så for tankarna att "jag lägger av med all löpning" och "aldrig, aldrig mer igen..." Efter målgången så uppsökte jag ett sjukvårdstält. Fick mitt knä nedkylt och omlindat. Sköterskan trodde på en inflammation. Haltade iväg till bilen, sen till badhuset för dusch och tillbaka till bilen igen. Tog fler värktabletter och åkte hem. Fruktansvärt nedslagen efter loppet. I och för sig nöjd med tiden (54:57) men riktigt nedslagen över hur löpningen känns just nu. Jag vill bara lägga av med ALLT! :(