Slakten på Göteborgsvarvet
Jag tycker jag kan använda ordet "personbästaslakt" den här gången då min tid från förra årets Göteborgsvarvet förbättrades med hela 26:01 min. Att jag dessutom gick under två timmar - min DRÖMGRÄNS - trodde jag inte var möjligt...
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta lopp. Men jag ska bespara er. Ska bara kort ta er med genom de 21 kilometerna i Göteborg.
Det var soligt, det var varmt och det var trångt, speciellt i starten - och det var en fantastisk stämning. Jag hade värmt upp några minuter innan start i Slottsskogens backar och kroppen kändes bra. Efter startskottet 14:35 var det bara att anpassa sig till gruppens hastighet. Det gick ganska långsamt först och det tror jag bara var en fördel för mig. Kroppen fick vänja sig vid löpningen och jag bromsades ned för att inte som vanligt rusa på för att sen nästan ta helt slut. Säldammsbacken, uppför Älsvsborgsbron och Götaälvsbron, Avenyn och de sista stigningarna i slutet - jag tog dem faktiskt hur lätt som helst. Och inte en enda gång skickade hjärnan några signaler om att jag skulle stanna.
Pulsklockan var till stor hjälp under hela loppet. Första milen försökte jag hålla pulsen runt 145 bpm, sen ställde jag in varningen på 160 bpm (strax innan min mjölksyra gör sig påmind). Gick pulsen över drog jag ner på tempot något. Funkade perfekt! Kände att jag kontrollerade loppet rakt igenom.
Jag hade en liten plan för Göteborgsvarvet med vissa hållpunkter och tider i bakhuvudet. Sex kilometer skulle passeras vid 36 minuter, passeringen blev nästan två minuter tidigare. Fick positiv energi av det och fick oxå en väldans massa energi av att springa förbi så många många fler än jag blev omsprungen av.
Det började komma positiva tankar om att det här kanske skulle kunna gå under två timmar, samtidigt som jag insåg att det var långt kvar och att mycket fortfarande kunde hända. Så jag höll mig kall och lunkade på i mitt behagliga tempo. På Avenyn passerade jag ca 16 km och här var jag nog som tröttast. Publiken lyfte mig, löparna lyfte mig, stämningen, det vackra vädret och hela inramningen lyfte mig. Göteborg levererade bara positiva känslor denna dag! När jag rundande Poseidon på Götaplatsen kändes det som att målrakan började. Nu insåg jag att chansen var stor att gå i mål på under två timmar. Samtidigt var jag fortsatt klok nog att hålla huvudet kallt och inte förivra mig. Stannade upp å drack vatten och vid 18 km en klunk sportdryck. Innan jag sprang in i Slottsskogens grönska var det ordentligt trångt på cykel- och gångbanorna. Jag var lite trött och sprang slalom så gott det gick mellan alla trötta människor (det var väldigt många som gick här). Inför sista vätskestationen insåg jag att det skulle gå vägen. Jag var på väg mot sub120! Overkligt! Tog ett par snabba klunkar och ökade farten något. De sista hundra meterna var farten hög å jag sprang i mål på 1.59:07. Ofattbart! Så jäkla GÖÖÖÖÖTT!!! Tänk vad en gubbe i keps kan göra när han har en bra dag! Gubben har inte landat riktigt än...
Vill du ha mer detaljerad information om mitt lopp? LÄS HÄR!
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta lopp. Men jag ska bespara er. Ska bara kort ta er med genom de 21 kilometerna i Göteborg.
Det var soligt, det var varmt och det var trångt, speciellt i starten - och det var en fantastisk stämning. Jag hade värmt upp några minuter innan start i Slottsskogens backar och kroppen kändes bra. Efter startskottet 14:35 var det bara att anpassa sig till gruppens hastighet. Det gick ganska långsamt först och det tror jag bara var en fördel för mig. Kroppen fick vänja sig vid löpningen och jag bromsades ned för att inte som vanligt rusa på för att sen nästan ta helt slut. Säldammsbacken, uppför Älsvsborgsbron och Götaälvsbron, Avenyn och de sista stigningarna i slutet - jag tog dem faktiskt hur lätt som helst. Och inte en enda gång skickade hjärnan några signaler om att jag skulle stanna.
Pulsklockan var till stor hjälp under hela loppet. Första milen försökte jag hålla pulsen runt 145 bpm, sen ställde jag in varningen på 160 bpm (strax innan min mjölksyra gör sig påmind). Gick pulsen över drog jag ner på tempot något. Funkade perfekt! Kände att jag kontrollerade loppet rakt igenom.
Jag hade en liten plan för Göteborgsvarvet med vissa hållpunkter och tider i bakhuvudet. Sex kilometer skulle passeras vid 36 minuter, passeringen blev nästan två minuter tidigare. Fick positiv energi av det och fick oxå en väldans massa energi av att springa förbi så många många fler än jag blev omsprungen av.
Det började komma positiva tankar om att det här kanske skulle kunna gå under två timmar, samtidigt som jag insåg att det var långt kvar och att mycket fortfarande kunde hända. Så jag höll mig kall och lunkade på i mitt behagliga tempo. På Avenyn passerade jag ca 16 km och här var jag nog som tröttast. Publiken lyfte mig, löparna lyfte mig, stämningen, det vackra vädret och hela inramningen lyfte mig. Göteborg levererade bara positiva känslor denna dag! När jag rundande Poseidon på Götaplatsen kändes det som att målrakan började. Nu insåg jag att chansen var stor att gå i mål på under två timmar. Samtidigt var jag fortsatt klok nog att hålla huvudet kallt och inte förivra mig. Stannade upp å drack vatten och vid 18 km en klunk sportdryck. Innan jag sprang in i Slottsskogens grönska var det ordentligt trångt på cykel- och gångbanorna. Jag var lite trött och sprang slalom så gott det gick mellan alla trötta människor (det var väldigt många som gick här). Inför sista vätskestationen insåg jag att det skulle gå vägen. Jag var på väg mot sub120! Overkligt! Tog ett par snabba klunkar och ökade farten något. De sista hundra meterna var farten hög å jag sprang i mål på 1.59:07. Ofattbart! Så jäkla GÖÖÖÖÖTT!!! Tänk vad en gubbe i keps kan göra när han har en bra dag! Gubben har inte landat riktigt än...
Vill du ha mer detaljerad information om mitt lopp? LÄS HÄR!
Helt fantastiskt! Grattis!
SvaraRaderaTack! :)
SvaraRadera