Midnattsloppet Göteborg
Årets andra Midnattsloppet är gjort. I regn och rusk i goa, glada Gööötteeebooooorg!!!
Dagarna innan loppet var inget att ha. Jag mådde skit och formen var inte alls med mig. Dagen innan loppet bestod mest av sömn, sömn och åter sömn. Men på lördagen stod jag ändå där i startfållan och väntade på att vår grupp skulle släppas iväg. Regnet låg i luften och precis innan start öppnade sig himlen. Jag var förberedd med både överdragsbyxor och regnjacka, så jag höll mig både varm och torr fram till starten.
Startskottet small 5 minuter efter utsatt tid eftersom polisen inte hade koll över alla korsningar (precis som 2011 då jag sprang detta lopp i Göteborg). Jag kände till att banan var backig så min plan var att försöka hålla lite högre fart där det var slätt eller gick nedför - jag visste att jag skulle tappa i uppförsbackarna. Jag hade inga förhoppningar om underverk. Siktade in mig på en tid runt 55 minuter men körde på så gott det gick. Pulsen var snabbt över 160bpm och då talar vi om ca 90 procent av min uppmätta maxpuls. Höll huvudet kallt och körde på ändå eftersom det trots allt kändes bra i kroppen när jag sprang. Andhämtningen var stabil och den första kilometern tog jag på strax under 5 minuter.
Jag fortsatte att mala på kilometer efter kilometer, backe upp och backe ner. Fick med mig ganska bra fart nedför och behöll en hyfsad fart i uppförsbackarna. Det var en lång seg backe strax före 5-kilometerspasseringen. Den branta backen upp mot Masthuggskyrkan klarade jag i ett 5:19-tempo - vilket jag är oerhört nöjd med. Sen bar det utför och jag hade krafter kvar för att släppa loss... De två kommande kilometerna gick på 4:43 och 4:19! Men då hade jag hjälp av att det var utför. Sista kilometern var tung! Uppför mest hela tiden. Riktigt segt och plågsamt uppför, i alla fall för mig när jag redan hade 9 kilometer med hög puls i benen.
Jag gillar att kunna spurta rejält i slutet men det gick inte på denna bana. Trots publikens påhejningar blev inte farten så hög denna sista krävande del. Men jag sprang i mål på en tid som bara var två sekunder sämre än i Stockholm och det överraskade mig mycket. Supernöjd med min insats! Tänk att det kan kännas så kass precis innan start och sen när väl startskottet går så händer nått alldeles speciellt. Jag grämer mig inget över att jag inte slog Stockholms-tiden. Jag är bara så nöjd över att jag ens kunde fixa mig runt på den här banan i Göteborg. Jag gjorde ett lopp som jag kan känna mig riktigt nöjd med. Hade 166 i medelpuls (mitt max är 175). Min andning var kontrollerad och jag återhämtade mig snabbare efter det här loppet än vad jag gjorde i Stockholm. Då det var ganska trångt på den här banan sprang jag många omvägar för att komma förbi folk. Det gjorde att jag sprang ungefär 100 meter längre än i Stockholm (enligt pulsklockan). Så jag var snabbare i Göteborg egentligen. Pulsklockan gav mig beskedet: Nytt personbästa på milen: 48:18!
Dagarna innan loppet var inget att ha. Jag mådde skit och formen var inte alls med mig. Dagen innan loppet bestod mest av sömn, sömn och åter sömn. Men på lördagen stod jag ändå där i startfållan och väntade på att vår grupp skulle släppas iväg. Regnet låg i luften och precis innan start öppnade sig himlen. Jag var förberedd med både överdragsbyxor och regnjacka, så jag höll mig både varm och torr fram till starten.
Startskottet small 5 minuter efter utsatt tid eftersom polisen inte hade koll över alla korsningar (precis som 2011 då jag sprang detta lopp i Göteborg). Jag kände till att banan var backig så min plan var att försöka hålla lite högre fart där det var slätt eller gick nedför - jag visste att jag skulle tappa i uppförsbackarna. Jag hade inga förhoppningar om underverk. Siktade in mig på en tid runt 55 minuter men körde på så gott det gick. Pulsen var snabbt över 160bpm och då talar vi om ca 90 procent av min uppmätta maxpuls. Höll huvudet kallt och körde på ändå eftersom det trots allt kändes bra i kroppen när jag sprang. Andhämtningen var stabil och den första kilometern tog jag på strax under 5 minuter.
Jag fortsatte att mala på kilometer efter kilometer, backe upp och backe ner. Fick med mig ganska bra fart nedför och behöll en hyfsad fart i uppförsbackarna. Det var en lång seg backe strax före 5-kilometerspasseringen. Den branta backen upp mot Masthuggskyrkan klarade jag i ett 5:19-tempo - vilket jag är oerhört nöjd med. Sen bar det utför och jag hade krafter kvar för att släppa loss... De två kommande kilometerna gick på 4:43 och 4:19! Men då hade jag hjälp av att det var utför. Sista kilometern var tung! Uppför mest hela tiden. Riktigt segt och plågsamt uppför, i alla fall för mig när jag redan hade 9 kilometer med hög puls i benen.
Jag gillar att kunna spurta rejält i slutet men det gick inte på denna bana. Trots publikens påhejningar blev inte farten så hög denna sista krävande del. Men jag sprang i mål på en tid som bara var två sekunder sämre än i Stockholm och det överraskade mig mycket. Supernöjd med min insats! Tänk att det kan kännas så kass precis innan start och sen när väl startskottet går så händer nått alldeles speciellt. Jag grämer mig inget över att jag inte slog Stockholms-tiden. Jag är bara så nöjd över att jag ens kunde fixa mig runt på den här banan i Göteborg. Jag gjorde ett lopp som jag kan känna mig riktigt nöjd med. Hade 166 i medelpuls (mitt max är 175). Min andning var kontrollerad och jag återhämtade mig snabbare efter det här loppet än vad jag gjorde i Stockholm. Då det var ganska trångt på den här banan sprang jag många omvägar för att komma förbi folk. Det gjorde att jag sprang ungefär 100 meter längre än i Stockholm (enligt pulsklockan). Så jag var snabbare i Göteborg egentligen. Pulsklockan gav mig beskedet: Nytt personbästa på milen: 48:18!
Kommentarer
Skicka en kommentar