Midnattsloppet Stockholm
Att springa Midnattsloppet i Stockholm brukar vara en av årets höjdpunkter när det gäller löpning. Så här långt är det inget undantag! Jag gillar verkligen konceptet. Stämningen, artisterna, publiken - och så alla glada löpare såklart...
Tänk dig tusentals löpare vars rosa tröjor lyser över hela Södermalm. Alla står de i långa flerdubbla led längs Ringvägen söderut. Musiken dånar ur de meterhöga högtalarna. Strålkastarna sveper över husfasaderna och löparna är spända och förväntansfulla inför att startskottet för just deras grupp ska gå. En av dessa löpare är jag. I startgrupp 3A med starttid klockan 21:50. Tiden är nära. Jag har hunnit värma upp med lite lätt jogg en stund innan jag gick in i startfållan. Vi svär löpareden, sjunger "Just i kväll är jag stark" och sen sker nedräkningen och skottet bränns av...
Banan börjar ganska lätt. Plant, lite lätt uppför och sen bär det utför i nästan tre kilometer. Jag passar på att nyttja den fördelen. Håller koll på pulsklockan och ser att den beräknade tiden ligger en bit under fem minuter per kilometer. Får en ny uppdatering på detta efter varje kilometer. Efter tre kilometer börjar det gå uppför så smått. Pulsindikatorn visar att pulsen ökar allteftersom. Motlutningen blir allt brantare och uppför Vita bergen och Sofia kyrka skriker klockan om att pulsen är över min mjölksyranivå. Jag slår av lite på takten uppför och min löphastighet sjunker till ett tillfälligt 6-minuters-tempo. När jag når toppen pustar jag ut lite, tar några djupa andetag och försöker öka farten i de nedförsbackar som väntar. Jag återhämtar mig ganska snabbt och pulsen ligger ganska stabilt på strax under 160 slag per minut, ett lagom avstånd från att mjölksyra börjar produceras.
Banan kantas av en otroligt engagerad publik. Både barn och vuxna vill "hajfajva" och jag missar inga tillfällen att ge vad dom vill ha. Det ger mig energi och extra kraft till de kilometer jag har kvar. Kilometertiderna ligger ibland lite över fem minuter, ibland lite under. Ganska ofta under. Det behövs när uppförsbackarna kommer - för då tappar jag fart. Men min plan för loppet är klar: Att inte ta ut mig mer än att den sista kilometern blir den snabbaste. Planen håller! När jag tagit mig uppför den sista jobbiga backen mot Mosebacke torg, vet jag att det mest går utför. Så jag ökar farten och springer förbi ganska många. Väldigt många, som jag upplever det. De sista femhundra blir i stort sett en rejäl spurt. Håller ett 3:34-tempo mot målet som hägrar en bit bort på Hornsgatan. I detta läget varken ser jag eller hör något omkring mig. Jag har sen ett tag förstått att chansen finns att göra personbästa på loppet och dessutom för första gången få en tid under 50 minuter i ett officiellt lopp. Så blir det! Klockan stannar på 49:20 och jag kan nöjd och belåten pusta ut, få min medalj, banan och vatten av funktionärerna. Jag går vidare på ganska pigga ben och börjar sen jogga lite lätt.
Nu är blicken riktad mot Göteborg dit Midnattsloppet drar nästa lördag. En vecka har jag på mig att vila, träna och ladda. För jag kommer att stå där på startlinjen igen. Får se hur formen är då och vilken tid det kommer att bli. Kul ska jag ha i vilket fall...
Tänk dig tusentals löpare vars rosa tröjor lyser över hela Södermalm. Alla står de i långa flerdubbla led längs Ringvägen söderut. Musiken dånar ur de meterhöga högtalarna. Strålkastarna sveper över husfasaderna och löparna är spända och förväntansfulla inför att startskottet för just deras grupp ska gå. En av dessa löpare är jag. I startgrupp 3A med starttid klockan 21:50. Tiden är nära. Jag har hunnit värma upp med lite lätt jogg en stund innan jag gick in i startfållan. Vi svär löpareden, sjunger "Just i kväll är jag stark" och sen sker nedräkningen och skottet bränns av...
Banan börjar ganska lätt. Plant, lite lätt uppför och sen bär det utför i nästan tre kilometer. Jag passar på att nyttja den fördelen. Håller koll på pulsklockan och ser att den beräknade tiden ligger en bit under fem minuter per kilometer. Får en ny uppdatering på detta efter varje kilometer. Efter tre kilometer börjar det gå uppför så smått. Pulsindikatorn visar att pulsen ökar allteftersom. Motlutningen blir allt brantare och uppför Vita bergen och Sofia kyrka skriker klockan om att pulsen är över min mjölksyranivå. Jag slår av lite på takten uppför och min löphastighet sjunker till ett tillfälligt 6-minuters-tempo. När jag når toppen pustar jag ut lite, tar några djupa andetag och försöker öka farten i de nedförsbackar som väntar. Jag återhämtar mig ganska snabbt och pulsen ligger ganska stabilt på strax under 160 slag per minut, ett lagom avstånd från att mjölksyra börjar produceras.
Banan kantas av en otroligt engagerad publik. Både barn och vuxna vill "hajfajva" och jag missar inga tillfällen att ge vad dom vill ha. Det ger mig energi och extra kraft till de kilometer jag har kvar. Kilometertiderna ligger ibland lite över fem minuter, ibland lite under. Ganska ofta under. Det behövs när uppförsbackarna kommer - för då tappar jag fart. Men min plan för loppet är klar: Att inte ta ut mig mer än att den sista kilometern blir den snabbaste. Planen håller! När jag tagit mig uppför den sista jobbiga backen mot Mosebacke torg, vet jag att det mest går utför. Så jag ökar farten och springer förbi ganska många. Väldigt många, som jag upplever det. De sista femhundra blir i stort sett en rejäl spurt. Håller ett 3:34-tempo mot målet som hägrar en bit bort på Hornsgatan. I detta läget varken ser jag eller hör något omkring mig. Jag har sen ett tag förstått att chansen finns att göra personbästa på loppet och dessutom för första gången få en tid under 50 minuter i ett officiellt lopp. Så blir det! Klockan stannar på 49:20 och jag kan nöjd och belåten pusta ut, få min medalj, banan och vatten av funktionärerna. Jag går vidare på ganska pigga ben och börjar sen jogga lite lätt.
Nu är blicken riktad mot Göteborg dit Midnattsloppet drar nästa lördag. En vecka har jag på mig att vila, träna och ladda. För jag kommer att stå där på startlinjen igen. Får se hur formen är då och vilken tid det kommer att bli. Kul ska jag ha i vilket fall...
Oilt! Kkkkkkkkkl!
SvaraRadera