Göteborgsvarvet gick på ren vila!

Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt...

Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smittad? Förkylning på g? Kände efter lite till. Var det pollenallergin kanske, som slagit till efter mc-turen dagen innan? Nä, det var nog ingen fara med nått av det, tänkte jag...

Jag kom till Göteborg och allt kändes bara bättre och bättre. Hade tagit en huvudvärkstablett på morgonen samt min uppsättning av diverse allergitabletter. Jag var fortfarande väldigt seg och hängig. Det fanns liksom ingen kraft och energi. Och magen var i olag - men det är nästan standard tyvärr. Jag hoppades i alla fall att jag skulle kunna springa i ett fem-tempo ungefär. Kanske kunna trycka på lite extra i slutet om kraften fanns. Men redan från start kändes det att det var trögt. Det gick helt enkelt inte att trycka på mer än vad jag gjorde. Energin fanns inte, kroppen svarade inte och motivationen var låg. Min teori nu så här några dagar efteråt är att jag drabbades av en allergireaktion - utlöst av fredagens motorcykeltur (då man ju utsätts för en massiv pollenattack rakt i ansiktet). Symtomen var ungefär dem samma som i april, om än lite lindrigare.

Beslutet om att inte plåga mig växte fram omedvetet under loppet, så istället njöt jag av att "ta det lugnt" - för det gjorde jag verkligen. Min puls vittnade om detta också. Däremot förvånades jag över att jag höll så hyfsade kilometertider ändå. Allt var överraskande behagligt och jag kunde trots allt njuta av hela loppet. Uppförsbackarna kändes men jag höll ett jämt tempo där utan att ta ut mig på nått sätt. Stannade vid varje vattenkontroll (utom den första och sista) för att tillgodose mig med ordentligt med vätska. Gjorde mig ingen brådska. Jag visste redan att jag inte skulle nå mitt personbästa på distansen (1.43, 3maj15), så det fanns ingen anledning att rusa. Däremot fanns tankarna om att jag ville slå förra årets tid på 1.59:07. Efter Götaälvsbron gick pulsen ner dramatiskt mycket. Vet inte vad det berodde på. Störningar från andra pulsenheter, fel på min enhet - eller helt enkelt en riktig spegling av en återhämtning av sällan skådat slag under fortsatt löpning?

Ansträngningen kändes fortsatt låg på in på Avenyn, Vasagatan och fram till mål. Efter att ha identifierat mitt sällskap på publikplats inne på Slottsskogsvallen (och vinkat) satte jag in en spurt de sista hundra meterna mot mål. Då kände jag hur mycket kraft jag faktiskt hade kvar i benen. Kände mig i stort sett helt oberörd direkt efter loppet och hade inte ont någonstans. Tiden blev 1.52:03 (sju minuter bättre än i fjol) och jag var förvånad över att jag faktiskt sprungit så fort med den låga ansträngningen. Jag hade "vilat mig igenom Göteborgsvarvet" på en fantastisk tid, och så här efteråt är jag faktiskt väldigt nöjd. Det gav mig ett kvitto på att min lågpulsträning funkar och att jag är på rätt väg mot mitt mål om att bli mer uthållig i år än vad jag var förra året. Dessutom är jag på god väg att vänja kroppen vid att klara av att jogga 30 kilometer innan året är slut. MEN samtidigt är jag missnöjd med att jag inte var i form och kunde ge mer - som i Kalmar och Oslo t ex. Det smärtar mig en hel del... :(

Men allt var inte bara skit den här dagen...

Kollar in starten på storbild

Lösgodis, medalj och vinst till Måns i Eurovision Song Contest. Det blev en bra kväll!