Bättre tid på årets Midnattslopp i Sthlm

Vilken helg vi har haft! Anna, Elin, Jacob och jag. Vi tog tåget till Stockholm för att vara med å springa det som brukar vara årets roligaste lopp - Midnattsloppet!

En resa med snabbtåget till huvudstaden tar bara ett par timmar från Skövde. Elin hade bokat perfekta platser runt ett bord och den sociala samvaron började på bästa sätt. Förväntningarna på dagen var nog ganska stora, men utan att vara överdrivna. Vädret visade sin absolut finaste sida, humöret var på topp. Jacob hade på sig sin finaste Stetson-keps, och dessutom ansat fjunen på hakan för att om möjligt smälta in som en äkta Södermalmshipster...

När vi kom fram började vi med att promenera till Stadium för att hämta ut våra tröjor och chip. I år var tröjfärgen blå/lila och de var levererade av Adidas. Riktigt snygga faktiskt! Eftersom vi är fyra starka personligheter så hade vi givetvis valt olika Stadium-butiker att hämta ut tröjorna i. Tre i centrala Stockholm och en ute i Kista. Men innan vi tog tunnelbanan dit ut så åt vi en god pasta-lunch på Stureplan.

När alla tröjor var uthämtade checkade vi in på respektive hotell. Anna, Elin och jag bodde på samma hotell, det som ligger så perfekt intill start- och målområdet vid Zinkensdamm. Jacob hade bokat ett rum i stan. När vi hade fått landa lite på rummen så träffades vi i Gamla stan och tog en fika. Anna hade hittat ett riktigt mysigt fik på nätet som heter Under Kastanjen. Det var fint men dom hade inte riktigt det där perfekta utbudet av fika, tyckte jag. Och kaffet var kanske lite väl svalt... Men mysighetsgraden var som sagt ganska hög.

Mätta och belåtna tog vi så en promenad upp mot Söders höjder via trapporna vid Katarinahissen till Mosebacke torg. Solen värmde från en klarblå himmel och det blev lite småsvettigt att ta sig upp hela vägen. Vi kollade in en del av det som skulle bli kvällens löparbana. Följde den från Mosebacke och hela vägen till målet på Hornsgatan. Vi kunde konstatera att den dryga kilometern var relativt lättsprungen och här skulle vi nog kunna trycka på en del mot mål.

På Hornsgatan stannade vi till en stund och tittade på de allra minsta när de sprang MiniMil. Framtida löpare som på olika sätt tog sig runt på den korta banan. Så himla kul att se! Vi hejade och peppade dem allt vi kunde. En del barn stannade liksom upp och tittade lite misstänksamt på oss... Sen gick vi tillbaka till hotellet för en stunds vila före vi skulle ta nått sista att äta innan loppet (vilket blev en kaffe och kanelbulle på Mariatorget vid sjutiden).

När jag var i färd att byta om för löpning började min mage att krångla. Jag blev försenad till övriga gänget och vi tappade bort varann i folkvimlet. Anna och jag skulle starta i samma grupp men vi såg inte ens varann innan start. Jag stod där i startgruppen och letade men utan resultat. Till slut var det nedräkning och startskottet gick utan att jag fått önska de andra lycka till (Elin och Jacob startade lite senare).

Trots den tidiga starten så var det ganska trångt på banan. Men de flesta sprang ganska fort och det var bara att hänga på så gott det gick. Jag hade bestämt mig för att köra på med en ganska behaglig ansträngning utan att vara lat på något sätt. Det blev som ett A2-pass med vissa inslag av A3. Jag blev lite förvånad när jag såg att vi svängde ner på gatan mot Hammarbyhamnen. Var vi redan här? Sen kom uppförsbackarna mot Sofia kyrka och de gick förvånansvärt bra. Drog ner lite på intensiteten bara, för att behålla samma ansträngning som innan backen, och det flöt på rätt fint. På toppen vid Sofia kyrka stod en kör och sjöng 'Let me entertain you' i ackapella. Rysningar... Såg i efterhand att jag sprungit i ganska så hyfsat tempo uppför backen och inte tappat så mycket i tid. Jag kunde öka lite i nedförsbackarna som kom efter, för att åter ta det lite lugnare när det gick uppför igen . Å så höll jag på. Varje kilometer gick under 5-tempo loppet igenom.

Efter den sista långa sega backen mot Mosebacke torg visste jag att det skulle vara lite lättare att springa. Där hade vi ju gått och rekat under dagen. Backen gick bra! Försökte öka något på den sista kilometern in mot mål. Det funkade för jag hade en del kraft kvar. Och när jag på själva målrakan såg den blinkande målbågen långt där framme fanns det inget annat i mitt huvud än att ge allt jag kunde. Jag sprang mycket snabbare än vad jag egentligen hade förmåga till efter nästan en mil men det var ganska fritt på vägen framför mig och jag sprang förbi många, många löpare på målrakan. Huvudet skrek åt mig att stanna men jag behöll farten in över mållinjen. I mål var jag tvungen att stanna och hämta andan med huvudet in mellan benen. Direkt var två sjukvårdare framme och frågade hur jag mådde och jag gav dem ett lugnande besked; jag mådde bra! Riktigt bra! Jag kollade inte tiden! Jag bara njöt av hur himla nöjd jag var över det jag hade presterat i loppet. Jag förstod att det inte var ett pers men att det var en bra tid. Men mest nöjd var jag med att jag hade disponerat mina krafter rätt och att jag kunde ta ut mig helt på slutet.

Jag visste inte säkert om Anna hade kommit i mål redan men jag bestämde mig för att vänta ett tag för att se om hon eventuellt skulle komma in. Och se, några få minuter efter mig kommer hon in över mållinjen och i riktning mot mig. Även hon hade gett allt och var inte riktigt i form att prata just då, så vi växlade bara ett par ord först. Jag hade ju hunnit att återhämtat mig rätt så bra redan. Vi gick tillsammans och fick våra medaljer, vatten, sportbars och bananer. När vi nästan var framme vid hotellet så bestämde jag mig för att titta på klockan å kolla tiden för loppet. Då hade det nog gått 10-15 minuter efter min målgång. 46:01 visade min pulsklocka på! Min näst bästa tid i ett kontrollmätt millopp, drygt tre minuter bättre än förra årets tid på samma bana och 1 minut och 18 sekunder från mitt personbästa - och det på en ganska krävande bana. Den officiella tiden blev densamma, 46:01. Ja, jag kan faktiskt inte vara annat än nöjd! Publiken, musiken och stämningen runt banan var så där härlig - även om jag upplevde att det var lite mindre publik i år...

När Elin och Jacob hade kommit i mål blev det utgång i Södermalmsnatten med gott att äta och dricka. Vi var nöjda och glada över våra prestationer och vi konstarerade att vi hade haft en riktigt trevlig dag tillsammans. Efter en natt med "sisådär sömn" så åt vi en god frukost på hotellet, tog en sväng å tittade i Hagaparken innan vi satte oss på tåget och åkte hem. Det var fyra mycket nöjda och trötta snubbar vill jag lova. Med oss hade vi fina minnen från helgen i storstaden...

I morgon ska jag berätta lite om vad jag köpt i dag. Någonting med hjul på... Men vi tar det i morgon, för nu ska jag sova. God natt!







Kommentarer

Populära inlägg

Ångestfyllda SLA-loppet

Träningen flyter på

Långlöpning i Tibro