Hässelbyloppet - på både gott och ont...
Det här inlägget skulle jag kanske skriva en annan dag. En dag då jag har funderat igenom det lopp som jag sprang i dag. En dag då jag har benat ut både det ena och det andra och liksom landat i det faktum att jag gjorde min näst bästa mil-tid någonsin, men ändå inte är helt nöjd...
Men det blir mer intressant så här. Att skriva ned det jag reflekterar över just nu. Min form har det ju varit lite si och så med det senaste - men just den här veckan har det bara känts allt bättre och bättre. Så visst hade jag byggt upp en hel del förväntningar om att göra en bra tid i Hässelbyloppet, Stockholm. Nu fick jag ju en kanontid - grejen var bara den att jag egentligen hade mycket mer att ge! Hur kunde det då bli så här? Hur kan jag ens känna ett uns av missnöjsamhet efter att sprungit ett av mina snabbaste lopp någonsin och gett mitt bästa efter de förutsättningar som gavs i dag?
För det var en perfekt dag! Massor av glada människor och ett helt underbart löpväder - ca 10-12 grader varmt, klar luft, en härligt blå himmel med en sol som strålade så grant som bara en oktober-sol kan och helt vindstilla. Kroppen kändes kanon och mitt högra knä gjorde inte det minsta ont. Jag hann dessutom, med två och en halv minuts marginal, precis ut från toan innan start. Och pulsklockan hittade gps-mottagningen 12 sekunder innan startskottet brann av... Med andra ord - det fanns inget att klaga på innan loppet.
Jag kände att mina ben var pigga och att flåset var helt okej. Jag ville dra på ordentligt redan från början men det var vansinnigt trångt och det var inte bara jag som hade problem att ta sig förbi de lite långsammare löparna. Hässelbyloppet går till stora delar på parkvägar, gång- och cykelbanor och det blir besvärligt när flera hundra löpare springer där samtidigt. Jag tog mig inte fram tillräckligt snabbt och liksom fastnade bakom andra löpare. Det var lätt frustrerande och när jag såg att 5k-passeringen var nån halvminut sämre än mitt personbästa-lopp på Oslos första 5k (betydligt tuffare) tappade jag sugen på nått sätt. Att efterföljande kilometrar visade sämre tider än vad jag hade sett på mina första fem fick mig att tappa lusten och orken ytterligare.
Men trots att dessa negativa tankar dök upp i huvudet så malde jag på. Uppförslutet vid Hässelby slott var inga som helst problem. Jag behöll fart och intensitet där. Jag fick för övrigt upp farten rätt bra på de två sista kilometerna - och den sista kilometern kunde jag tagit mycket snabbare om jag bara kunnat lägga in spurten lite tidigare. Men det var som förgjort i dag. Det var trångt in i det sista! Först efter sista kurvan inne på Hässelby IP kom jag förbi klungan och kunde ge en rasande spurt! Jag är vansinnigt nöjd över tiden 45:08 men glädjen över tiden överskuggas av att jag inte kunde ge det jag ville. Att få till en riktigt bra tid i löpning kan inte mäta sig med den lycka man känner när man vet att man har gett allt. I dag kunde jag tyvärr inte ge allt...
Men nu ska jag kanske vara lite positiv också. För jag har tagit med mig många bra erfarenheter från dagen och är faktiskt stolt över min prestation. Det var en fantastiskt skön bana att springa. Man blev bortskämd av den flacka bansträckningen och när det kom några få motlut stönade man över dem (hahaha - sa en som gillar backar).
Jag har sprungit en mil på min näst bästa tid någonsin - och det med en hyfsat låg ansträngning. Visst var det trångt och besvärligt på banan men jag måste ärligt konstatera att skallen inte riktigt ville vara med - och hade jag haft en bättre dag skulle det definitivt blivit ett personbästa. Viljan avgör framgången som sagt!
Mina två 5k-halvor var i princip identiska i tid. Nu ska jag sätta mig ner och analysera det här loppet ytterligare och ta med mig de erfarenheter jag får ut av det. Återkommer därför med en mer balanserad analys framöver. Nu har jag verkligen ha något att träna för den här hösten och vintern - inte minst med hjärnan och viljestyrkan - och ett nytt personbästa på milen är att se fram emot nästa år. Vill ha revansch på det här! För kan jag springa så här snabbt när allt inte stämmer så vet jag att det där perset finns där som i en liten ask... :) Och till sist - en bra sak till: jag har ingen träningsvärk och det känns knappt att jag har sprungit i dag... :D
Men det blir mer intressant så här. Att skriva ned det jag reflekterar över just nu. Min form har det ju varit lite si och så med det senaste - men just den här veckan har det bara känts allt bättre och bättre. Så visst hade jag byggt upp en hel del förväntningar om att göra en bra tid i Hässelbyloppet, Stockholm. Nu fick jag ju en kanontid - grejen var bara den att jag egentligen hade mycket mer att ge! Hur kunde det då bli så här? Hur kan jag ens känna ett uns av missnöjsamhet efter att sprungit ett av mina snabbaste lopp någonsin och gett mitt bästa efter de förutsättningar som gavs i dag?
För det var en perfekt dag! Massor av glada människor och ett helt underbart löpväder - ca 10-12 grader varmt, klar luft, en härligt blå himmel med en sol som strålade så grant som bara en oktober-sol kan och helt vindstilla. Kroppen kändes kanon och mitt högra knä gjorde inte det minsta ont. Jag hann dessutom, med två och en halv minuts marginal, precis ut från toan innan start. Och pulsklockan hittade gps-mottagningen 12 sekunder innan startskottet brann av... Med andra ord - det fanns inget att klaga på innan loppet.
Jag kände att mina ben var pigga och att flåset var helt okej. Jag ville dra på ordentligt redan från början men det var vansinnigt trångt och det var inte bara jag som hade problem att ta sig förbi de lite långsammare löparna. Hässelbyloppet går till stora delar på parkvägar, gång- och cykelbanor och det blir besvärligt när flera hundra löpare springer där samtidigt. Jag tog mig inte fram tillräckligt snabbt och liksom fastnade bakom andra löpare. Det var lätt frustrerande och när jag såg att 5k-passeringen var nån halvminut sämre än mitt personbästa-lopp på Oslos första 5k (betydligt tuffare) tappade jag sugen på nått sätt. Att efterföljande kilometrar visade sämre tider än vad jag hade sett på mina första fem fick mig att tappa lusten och orken ytterligare.
Men trots att dessa negativa tankar dök upp i huvudet så malde jag på. Uppförslutet vid Hässelby slott var inga som helst problem. Jag behöll fart och intensitet där. Jag fick för övrigt upp farten rätt bra på de två sista kilometerna - och den sista kilometern kunde jag tagit mycket snabbare om jag bara kunnat lägga in spurten lite tidigare. Men det var som förgjort i dag. Det var trångt in i det sista! Först efter sista kurvan inne på Hässelby IP kom jag förbi klungan och kunde ge en rasande spurt! Jag är vansinnigt nöjd över tiden 45:08 men glädjen över tiden överskuggas av att jag inte kunde ge det jag ville. Att få till en riktigt bra tid i löpning kan inte mäta sig med den lycka man känner när man vet att man har gett allt. I dag kunde jag tyvärr inte ge allt...
Men nu ska jag kanske vara lite positiv också. För jag har tagit med mig många bra erfarenheter från dagen och är faktiskt stolt över min prestation. Det var en fantastiskt skön bana att springa. Man blev bortskämd av den flacka bansträckningen och när det kom några få motlut stönade man över dem (hahaha - sa en som gillar backar).
Jag har sprungit en mil på min näst bästa tid någonsin - och det med en hyfsat låg ansträngning. Visst var det trångt och besvärligt på banan men jag måste ärligt konstatera att skallen inte riktigt ville vara med - och hade jag haft en bättre dag skulle det definitivt blivit ett personbästa. Viljan avgör framgången som sagt!
Mina två 5k-halvor var i princip identiska i tid. Nu ska jag sätta mig ner och analysera det här loppet ytterligare och ta med mig de erfarenheter jag får ut av det. Återkommer därför med en mer balanserad analys framöver. Nu har jag verkligen ha något att träna för den här hösten och vintern - inte minst med hjärnan och viljestyrkan - och ett nytt personbästa på milen är att se fram emot nästa år. Vill ha revansch på det här! För kan jag springa så här snabbt när allt inte stämmer så vet jag att det där perset finns där som i en liten ask... :) Och till sist - en bra sak till: jag har ingen träningsvärk och det känns knappt att jag har sprungit i dag... :D
 |
| Delar av första startgruppen |
 |
| I sista kurvan på väg in mot mål. Det är jag i blått och solglasögon - helt inklämd och har svårt att ta mig förbi. |
 |
| Trångt! Frustrerande! |
Suveränt sprunget!
SvaraRaderaTack! :)
RaderaMkt bra gjort med tanke på omständigheterna....ni rular!
SvaraRaderaHälsningar Bulan.
Jag har mycket att lära! Tackan tack... :)
Radera