Winterrun blev en besvikelse

Nä, Winterrun blev ingen hit för min del. Den fina formen jag hade förra lördagen var som bortblåst på loppet i går...

Redan innan start såg jag att min puls låg runt 110-115 slag per minut. Det är högt för att vara mig. Ställde mig i startgruppen för sub45 och det var nog ett bra val för då slapp jag springa slalom mellan andra löpare. Trodde det skulle bli trångt på banan men det var inte alls nått problem.

Det var bra tryck vid starten - med hög musik, eldshower och massor av glada löpare och publik. Göteborg hade för ovanlighetens skull berikats med mycket snö och nån minusgrad så inramningen för ett vinterlopp var nästintill perfekt. Starten gick inne vid stora scenen på Liseberg, nöjesparken som jag gärna förknippar med sommar och sol. Men i dag var det alltså ett helt annat Liseberg.

Gick som vanligt ut i ganska hög fart och första kilometern gjordes på 4:26. Sen var min förhoppning att det skulle flyta på i ett tempo runt 4:30-4:40 per kilometer. Det gjorde det inte! Kroppen och huvudet orkade inte och från den fjärde till nionde kilometern låg tempot mellan 4:44-5:03. Det var slitsamt och jag led verkligen då. Ville stanna och gå flera gånger om och hade inte alls den upplevelse jag hoppats på.

Det var bra stämning på å utmed banan, och jag märkte inga tendenser till några ojusta tag. Folk var glada och publiken gav bra stöd inne på Liseberg. Utanför området var det mest funktionärerna som hejade på oss. Det gav energi det med.

Löparna i täten hade två cyklister framför sig och redan efter en dryg kilometer mötte vi dem på Nellickevägen. Då var de alltså redan nån kilometer före oss. Imponerande! I övrigt var plogningen av banan av varierande kvalitet men saltad och sandad var den. Vissa partier var slaskiga, andra var rejält blöta. Lyckades kliva i nån rejäl vattenpöl vid nått tillfälle.

Jag tog mig igenom loppet utan att stanna eller gå en enda gång (trots att huvudet skrek åt mig att ge upp). Backen upp mot Jakobsdal var inte alls så brant som jag hade föreställt mig. Jag struntade i att rejsa i backen men fick min bästa backtid på första varvet (1:04 = 5:20-tempo). Det enda jag kunde tänka på var att ta det lugnt uppför. Att inte knäcka mig där. Andra gången övervägde jag verkligen att gå men lyckades ändå på något sätt ta mig upp utan att ge efter för mina tankar om annat.

Efter sista vändan i Jakobsdal tog jag mig mot mål och lyckades hålla mitt högsta tempo på denna sista kilometer (4:11). Pulsklockan visade 46:06 och 9,8 kilometer vid målgång. Banan var kontrollmätt till 10 kilometer och min tid blev 46:09, vilket ger ett 4:37-tempo. Jag hamnade på plats 158 av totalt 1.289 löpare och både tiden och placeringen ser jag som klart godkänt. Jättenöjd med detta. Att formen och känslan inte var den rätta just den här lördagen kommer jag väl över nån dag. Men just nu är jag mest besviken över just det.

Kroppen känns i alla fall bra. Fördelen när man inte orkat "ge järnet" i loppet är att man slipper träningsvärken dagen efter. Ska ändå ta det lugnt nästa vecka och sen sätter jag igång med mina långa träningspass igen. Har saknat de långa, lugna löpningarna som har fått stå tillbaka under uppladdningen mot Winterrun. Nu ställs siktet in på nästa lopp - Wings for Life World Run i Kalmar i maj.



Inga ledsna miner före loppet. En blinkande reflexväst fick lysa upp vintermörkret på ett ovanligt vintrigt Liseberg.

Låg högt i mina pulszoner







Kommentarer

Populära inlägg

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro