På tiden 1.10:27 sprang vårt lag "Bengts vänner" in över mållinjen i Billingestafetten i går kväll. Då hade alla fem i vårt lag gett allt i tre svettiga kilometer var, och därmed sprungit 15 kilometer sammanlagt och placerat laget på en 19:e plats bland de 83 tävlande lagen (93 anmälda). Vi var vansinnigt nöjda och tyckte själva att vi gjort en riktigt stark insats!
Dimman låg tung och blöt på Billingen men humöret på lagmedlemmarna var som sommarens soligaste solsken. Ja, det var en härlig stämning bland Bengts vänner och alla kände sig laddade och taggade inför uppgiften som väntade för var och en av oss - nämligen att springa tre kilometer allt man bara orkade i skogen!
Något vi hade gemensamt var att ingen av oss kände sig i riktigt bra form den här kvällen. Vi var lite allmänt smådassiga och Micke (som vi ibland kallar för Bengt - därav namnet Bengts vänner) dras med besvär i vaden och hade redan innan varnat att han skulle nöja sig med att springa i 5:00/5:15-tempo ungefär. Själv kände jag redan under uppvärmningen att det var något som inte stämde. Det var jobbigt och ansträngande fastän vi bara joggade runt lugnt på banan...
Men snart stod jag där på startlinjen. Jag sprang förstasträckan i stafetten och det var en aning trångt i starten och de första 400-500 meterna. Min taktik var att starta snabbt utan att ta i alltför hårt. Ville ha krafter kvar för den avslutande kilometern och helst komma in under 13 minuter. Det gick så där med taktiken. Förstavarvet tog 6:23 minuter och det andra 6:24. Men tiden på min sträcka höll i alla fall. Efter 12:47, och helt slutkörd, växlade jag över till Jacob som sedan gjorde en heroisk insats på sina tre. Han kämpade också på med hög puls genom hela sin sträcka, visade pannben och växlade utmattad över till vår enda kvinna i laget - Anna.
Hon drog iväg likt en duracellkanin och tog i så mycket att hon knappt kunde andas. Alltså, man måste bara älska när någon ger järnet så som hon gjorde. Anna berättade efteråt att hon fick kämpa för att stå emot alla tankar om att börja gå. Hon tog sig i alla fall spurtande fram till Bengt...förlåt, Micke menar jag, som då tog sig an den fjärde sträckan med stafettpinnen i hand. Han gick ut tufft och jag var faktiskt lite orolig för att han skulle ta i för mycket och förvärra sin skada i vaden. Micke är en tävlingsmänniska av stora mått men han var klok och "joggade runt" på tolv minuter och växlade över till Stefan på vår sista sträcka. 5:00-tempo, Micke? Pyttsan! :)
Stefan avslutade stafetten storstilat och sprang de båda 1,5k-varven på helt identiska tider. Speakern imponerades av Stefans ruggiga spurt in över mållinjen och ropade ut att Bengts vänner kom in på 19:e plats. Galet bra, tyckte vi, och firade den här fantastiska kvällen med en picknick i "Bengts hemliga bås" på Billingens topp. Det var faktiskt en riktig toppenkväll!
Några bilder:
 |
| Jacob på sträcka 2 |
 |
| Anna sticker iväg på sträcka 3 |
 |
| Micke/Bengt sprang riktigt snabbt på sträcka 4 |
 |
| Stefan hade bra tryck i steget på sista sträckan (5) in i mål. |
 |
| "Bengts vänner" - Anna, jag, Micke, Jacob och Stefan. |
Kommentarer
Skicka en kommentar